Au pair i Paris

och jag känner mig glad. Glad för att jag har så fina vänner som följer

med mig till IKEA och lyssnar på mitt prat i två timmar över köttbullar

och kaffe. Glad för att jag ikväll ska iväg och fira att vi nu har avslutat

termin ett av två av franskastudier på La Clef. Glad för att jag ändå är

här, i det här landet, där man äter en madeleine och kaffe till frukost

och blir mätt på det. Där man hälsar på alla på marknaden; där man

jobbar till klockan åtta på kvällen. Där man äter ost efter varje måltid;

där man dricker vin varje kväll. Där språket är det värsta och bästa

som finns och där man träffar fina människor varje dag. Det är inte lätt

varje dag, varje timme, varje minut. Men på nåt sätt är det värt det,

för man är ändå här. I landet som alla pratar om. Och det kan ingen

ta ifrån en.