även småttingarna har sina problem.

Jobbar morgonen för första gången någonsin som au pair. 
Min v-mamma är borta och v-pappan är på möte i Paris som
börjar tidigt. Då är det jag som får rycka in! Hade väl varit
helt okej om min treåring (Ja, tre är precis vad han är numera.
Han har gått över från att vara en liten småtting till ett litet barn
min goding) inte har en FET livskris. Ingenting duger och han
gråter för allt. Finns inget direkt att göra heller än att vänta ut
det och det gör mig TOKIG! 

Dags att göra i ordning lite kaffe tror jag allt, annars vet man
inte vart den här dagen tar vägen.


Så här ser jag ut när Tanguy har skrikit i mitt öra 20 minuter i sträck.
Tokig var bara halva sanningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0